Hemma igen.


Det känns som om allting runtom förändras hela tiden. Till exempel dig, vad fan har jag gjort? Vad fan har jag sagt för att du nu ska skita i att svara när jag skriver? Tack vare den anledningen smsar jag dig aldrig längre, för jag vill inte känna mig dissad totalt när du inte svarar.
Och dig? Visst, du svarar när jag skriver. Men nog fan är det något som är annorlunda.

Vissa saker vill man bara släppa, men dom fastnar i hjärnan, som ett virus. Det etsar, och svider och man får aldrig bort det förrän man hittar en lösning mot problemet. That's how it is for me atleast.
Ja, this day kindof sucks, men jag ska försöka hitta filmer (som vanligt) och äta fruktkolor, chips och vara otroligt jävla onyttig så jag blir sur på mig själv till slut. Så det så. För jag pallar knappt med personer i omgivningen just nu, det är något som brustit igen. Om jag bara visste vad...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0