Känslorna är som en tjock dimma över klart vatten.
Många tomma rop och tysta skrik ekar över den tysta natten.
Ansikten, människor, ord och namn.
De existerar inte så fort jag kommit fram.
Mitt mål är att vara fri, att få egna ben att stå på istället för att hänga som en skugga över andra.
Men vägen dit, vet jag är lång brandt och svår, så därför vet ingen hur länge jag måste vandra.
Jag ser mig själv jaga min egen skugga, utan resultat.


~~

Ja, jag skriver. Det är vad jag behöver just nu.