Sitter och kollar igenom lite gamla bilder från förra vintern.. Har ju ingen som helst julkänsla alls i år, och ingen glädje eller ens längtan till julen i överhuvudtaget.. Ingenting känns som förr. Visst, jag visste ju att det skulle förändras nått år, men inte såhär.. drastiskt. Jag mår faktiskt piss över att tänka på att va glad på julafton, och över att försöka se glad och lycklig ut för under en dag. Saken är ju den att ingen i min familj vet om det - än. Man vet ju aldrig om det är nån i familjen som läser min blogg eller inte.

Visst, jag kan väl kanske vara glad över att det är hos min syster Linda, och va glad över att mina andra syskon också åker dit, men det blir ändå skillnad. Det är inte hos farmor. Det är inte samma soffa man sitter i under Kalle Anka. Det är inte samma berömda "Farmors Köttbullar", det är inte samma barndomskänsla man får när man hör att farfar ska ut och hämta tidningen, och veta att om ca 5 minuter kommer tomten. Det blir inte samma kulor i granen med orden "Världens bästa mormor" på. Det blir inte samma skratt. Det blir inte en stor återförening med kusinerna. Det blir inte att sitta och försöka bygga Sverige-pusslet med bror och kusiner på övervåningen. Det blir inte att krama alla goa älskade släktingar. Det blir inte att få se alla lyckliga miner.  Förstår ni? Inget blir som jag alltid upplevt en lycklig och underbar jul.. Och då var det där inte ens hälften av alla saker jag skulle kunnat nämna.
Jag blir tårögd bara av att tänka på föregågna jular. Och när det gäller detta bryr jag mig inte ett dugg om att leva i nuet, jag bryr mig inte ett dugg om att "saker förändras", jag bryr mig inte! För det pågår för många förändringar i mitt liv just nu, och jag orkar inte ha alla dessa förändringar med.

(lite bilder från förra december med sara: )