Allt är så jävla fel nu. Allt jag har hopp om är råttan.. fyfan vad allt känns dåligt.
Jag mår så jävla dåligt "ikväll"... Vill gråta utav bara fan, jag vill slänga saker omkring mig, jag vill förstå vad allt handlar om, jag vill tro att jag kan allt. Jag vill höra sanna ord som inte bara är för tröst, jag vill skrika rätt ut. Fan om jag inte hade varit så jävla rädd.. Jag vill rymma, men har ingenstans att ta vägen. Inget att ta mig dit med. Varför ska jag le? För att ni inte ska tro att jag mår dåligt såklart. För att folk inte ska fråga vad som är fel. För att folk inte ska undra vad som hänt, inte ska ställa massa frågor. Jag orkar inte förklara allting jag inte ens vet om själv.. Jag orkar fan inte! Snälla kan någon förstå?! Kan NÅGON inse hur högt jag vill skrika för att få ur mig nått annat än ett fejkat leende? Det är frustrerande att inte kunna förklara hur jag känner och hur jag tänker .. Inte gör saken det bättre att jag känner att alla mina vänner här sviker mig. Alla utom 2. Jag vill kunna kalla er för vänner men känner att det inte är sant. Jag har nästan växt upp med er, men jag kan ändå inte känna att ni finns där för MIG? Är inte nått fel då? Usch, nätter är hemska..

Tysta tårar, kvävda skrik..