Minnen.. Tänk vad mycket dom kan göra egentligen. Jag minns i somras när jag och min bästa vän Emma satt på balkongen hos ''far'' min och vi bara snackade skit. Vi va uppe hela natten, halv 5 bestämmer vi oss plötsligt för att åka och bada i sjön. Det va -innan ni säger nått- skitvarmt. Jätteskönt va det! Jag va så otroligt lycklig då, jag kände mig lätt och fri från dom flesta problem. Jag saknar sånda stunder och den natten va underbar.
Jag minns även alla påskar och alla jular, alla födelsedagar. Alla dagar på stranden, alla hemmakvällar, allt jag gjort med mina vänner... Shit, listan kan göras så otroligt jävla lång. Minnen kan göra dig lycklig, det vet jag för det händer mig ofta. Men det är inte alltid dom gör det, speciellt inte när man vet att dom kanske inte är hela sanningen.. Men, jag försöker lära mig leva med det. Även fast mina barndomsminnen har blivit fel.
Och jo, jag vet att jag har bra minnen från barndomen, det är inte det. Det är bara det att.. Jag vet inte längre vilka som är sanna..
Fast just nu, hatar jag minnena som kommer upp i huvudet på mig..

Tack mina älskade systrar! Jag saknar er hela tiden.

Och bror, du ska inte känna dig bortglömd ;) <3