Jag är levande död.
Ångesten sliter och river i mig som en instängd djävul.
Känslor attackerar mig, alla känslor du hört om känner jag samtidigt.
Förvirring får mig att fastna och jag vet inte hur jag ska ta mig loss.
Jag är levande död.
Jag är ett rådjur som står skräckslaget på ett slagfält mellan panik och ångest.
Skott avlöses och smärtan träffar utan att jag faller ihop.
Jag står kvar, utan anledning.
Såren jag får av alla skott gör mig svag, och att fortfarande stå halvt levandes ger mig
endast känslan av otrolig smärta.
Jag är levande död.
Vill springa men faller endast ihop.
Ett steg av styrka orkar jag med innan jag inte klarar av att fortsätta bära mig själv.
Jag faller alldeles innan jag får börja om från början.
Början är mörker, sen kommer skog, efter det är jag tillbaka till ängen av slagfält.
Jag blir åter träffad utan att falla.
Smärta.
Jag är levande död.
Hur länge till orkar jag börja om?